Mossor och lavar, vad är vad?
Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är väldigt lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt olika växter, som kan klara av annorlunda förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.
Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en symbios mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme samt skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid långvarig torka skyddar den också algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Läs mer här
Lavar växer gärna på stenar och träd. De arter som trivs på sten utsöndrar ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom åtskilliga områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien haft lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel använda för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan åstadkomma med lavar, om man enbart vet vilken art det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som vanligtvis är gröna till färgen och som helst växer på platser med skugga och fukt. De växer framförallt på marken, men även på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt och eternit. Det medför att mossa stundtals gillar att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förankrar växten tillsammans med underlaget. Dessa mosstrådar har ingen möjlighet att suga upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som ständigt står öppna.
När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är därför angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man tvingas eliminera det manuellt, inte använda bekämpningsmedel eftersom dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är stundtals även ett problem i gräsmattan. Vanligtvis beror mossans herravälde på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På somliga platser kan mossa vara mycket vacker med tanke på att det inte allt för sällan bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man få undan dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.