Lite fakta om lavar

Lavar är symbiotiska föreningar mellan en svamp – oftast en sporsäcksvamp – och en alg, alternativt i somliga fall en cyanobakterie (även kallad blågrön alg). Svampens uppgift är att hjälpa med uppbyggnad, skydd och att suga upp vatten. Algen eller cyanobakterien bidrar med hjälp av sin fotosyntes och därmed med energi.

Det är huvudsakligen svampen som utgör laven och bestämmer hur den växer och ser ut. Laven består av överbark samt underbark vilket i stort enbart är svampvävnad. Däremellan finns dels alglager och dels porös vävnad som kallas märg och som utgörs av svamphyfer. Från underbarken utgår utskott som tillåter laven att foga vid underlaget.

Lavar finns överallt på jorden, från öken till kalfjäll men trivs bättre i torra samt ljusa miljöer (trots att det finns arter som lever strax under vattenytan). Den generella färgen är gråaktig med markant omväxling. De förökar sig både sexuellt och asexuellt. Flera lavar gillar att expandera på till exempel sten. Dessa lavar utsöndrar ämnen som långsamt bryter ner stenen och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Vill man undgå att lavar fördärvar och förfular takpannor kan man motverka med Tvärstopp eller avdöda pågående angrepp med hjälp av Fulstopp.

Svampen som bygger upp skelett för laven utgörs i majoriteten lavar av sporsäcksvampar. Gruppen sporsäcksvamp är mycket omfattande och utgör närmare en tredjedel av alla svampar. Sporsäcksvampar bildar sporer i så kallade sporsäckar vilka de sedan utsöndrar så att de kan föröka sig. Skilda typer av mögel, så som borstmögel och penselmögel. Alla sporsäckssvampar är dock inte negativa, till exempel jästsvampen är ju mycket uppskattad!

Då lavar stundvis liknar diverse mossor kan det ibland vara komplicerat att särskilja de tu. Ifall man anar att det växer mossa till följd av väta i ens trädgård eller annat så ska man begrunda lite extra innan man plockar fram mossa gti eller annan mossbekämpning. Man kan vårda gräsmattan för en struntsumma med Fulstopp så elimineras både mossa, lavar, antraknos och alla gräsmattans svampsjukdommar samt virus.

En del egenskaper är typiska för lavar men inte för mossor. Lavar saknar stam, blad samt rot. De kan bestå totalt utan vatten och torkar då ihop och går i dvala. Mossor å andra sidan är vanligtvis gröna till färgen, har både vanligtvis stam och blad och äger rottrådar (även om de saknar faktisk rot). De växer dessutom helst där det är fuktigt. Det är alltså troligare att det rör sig om mossväxt, eller mögel, i en fuktig källare än om lavar!

Lavar är generellt sett känsliga för luftföroreningar, dock i mycket varierande grad. Anledningen till varför luftföroreningar är så farliga för lavar är för att de saknar rotsystem och måste ta all sin näring från den direkta omgivningen, vilken inkluderar luften. Föroreningar orsakar skador på lavens algdel. Detta leder i en del fall till att algen använder mer av produkten från fotosyntesen för att återställa sig själv istället för att ge den till svampdelen. Denna snedfördelning i energigivande och -tagande förorsakar ofta lavens död. Fulstopp

Eftersom mögel och mossa gärna ses som skadeväxter har lavar många användningsområden. Ett flertal lavar producerar ämnen som funkar som enklare antibiotikum alternativt ämnen som kan användas åt färgning av bland annat garn (växtfärgning). Beroende på vilken lav erhåller man skilda färger – rött, orange, brun… listan kan göras lång. Inte nog med det så har lavar speciellt i svåra tider ätits. Lavar består av riklig mängd kolhydrater (upp mot 90%) samt en del protein. På Island används islandslav i sallader även idag, men man kan också använda laven i brödbakning.

Lavar kan alltså vara oerhört nyttigt!